Hemtentamen, Sociologisk Teori 17-24 Mars 2009
Fråga 1,
Jag har valt att börja med att jämföra Karl Marx (1818-1883) och Georg Simmels (1858-1918) uppväxt och unga år då det finns många likheter mellan dem samt deras sista år i exil. Vidare kommer jag att jämföra deras teorier om, och syn på, ekonomi som återfinns i deras studier.
De är först och främst båda tyska sociologer och även om de endast levde under samma tid under 40 år så har de ändå många saker gemensamt. De har till exempel liknande familjehistoria; båda har judisk härkomst, Marx pappa var jude och så även Simmels farfar, men han bytte namn och konverterade till katolicismen för att bli tysk medborgare.
De förlorade båda sina fäder vid ung ålder, Simmel var bara 16 och Marx var 21 och ingen av dem hade varken några starka familjeband eller en bra relation till sin mamma, Simmel beskrev sin mamma som dominerande och kvävande och Marx använde orden okunnig och snål. Båda unga männen hade dock andra manliga förebilder; Simmel hade en adoptivfar som hette Gustaf Graef som gav honom ett hem då hans far gått bort och Marx blev nära vän till sin fästmös far Ludwig von Westphalen.
De båda sociologerna började sina karriärer vid Universitetet i Berlin där de båda studerade filosofi. Båda ville senare bli professorer men blev nekade, Simmel för att han var för bred i sina studier och Marx för att han var för kritisk och upprorisk mot staten. Simmel blev sedan föreläsare, men inte den professor och arbetade så utan fast lön, den utgick från avgifter som studenterna som gick på föreläsningarna betalade. Inte förrän 1814 blev han professor, men vid Universitetet i Strasbourg.
När Marx var 25 år gifte han sig med Jenny von Westphalen och de flyttade tillsammans till Paris. Simmel vid samme tidpunkt i hans liv undervisade då vid Universitetet i Berlin, staden som han var uppväxt i och älskade. Simmel kände otroliga band till staden och vill inte flytta därifrån. Band som Marx inte hade till deras gemensamma hemland. När Marx flyttade till Paris inledde han där sin exil, han skulle bara återvända till Tyskland som mest några månader i sträck.
Både Simmel och Marx levde sina sista år i exil. Simmel lämnade Tyskland då han 1914 accepterade en plats som professor vid Universitetet i Strasbourg. De sista åren i hans liv var för honom en sorglig period. Undervisningen i Strasbourg förändrades snabbt vid första världskrigets utbrott då de tvingades använda föreläsningssalarna som militärsjukhus och studenter minskade ännu mer vilket gjorde att han hade väldigt lite att göra som professor. (Pampel s. 155) Första världskriget väckte dock en patriotism i Simmel;
He thought victory in the war would uphold what he viewed as the civilized and enlightened ideals of Germany against its more materialistic and less cultured European neighbours.
(Pampel s.156)
Men krigets nederlag och offer minskade Simmels entusiasm och på slutet när det verkade som om Tyskland skulle förlora läste han inte ens tidningarna. (Pampel s. 156) Två månader innan Tyskland förlorade kriget dog Simmel utav cancer. Detta ledde till att han slapp utstå den förödmjukelse som de andra tyskarna i Strasbourg, däribland hans fru och son, fick utstå. De fick lämna staden utan några tillhörigheter och tragiken fortsätter när Simmels son senare blev en fånge i tyskarnas koncentrations-läger under andra världskriget.
Marx levde den sista tiden av sitt liv i London tillsammans med sina döttrar efter att hans fru Jenny dött av cancer 1881. Även Marx var sjuk och tvingades resa till Nord Afrika för att söka ett varmare klimat. När han var hemma i London fortsatte han att arbeta och skriva men utan några egentliga mål. En natt hörde hans döttrar hur han gick från sin säng till sitt arbetsrum. Eftersom de visste att han var sjuk så kollade snart i arbetsrummet och hittade honom död vid sitt skrivbord. (Pampel s. 33, Wilson 1940:333)
Både Marx och Simmel har gjort studier om ekonomi, om än med helt olika infallsviklar. Simmels studie The Philisopy of Money handlar om hur vi förlitar oss på en pengaekonomi för modernt socialt liv. De utgångspunkter som Simmel har beskrivs väldigt väl av Pampel med att det inte har någon mening för sig själv, det står bara för andra saker som människor vill utbyta. Det är enklare att byta de sakerna man har mot pengar och sedan byta de pengarna mot saker man vill ha. Pengar är även lättare att transportera, om man jämför med att ta med en säck majs till en affär för att byta mot kläder. Ett annat problem är om varan inte är delbar, man kan tillexempel inte byta en halv häst mot en halv diagnos av en läkare eller om vara och tjänst inte är vad köparen och säljaren vill ha, till exempel om en snickare vill ha kläder från affärsägaren men affärsägaren vill ha mat från bonden. Pengar löser alla dessa problem och tillåter människor att få det dom vill ha. (Pampel s. 152-153) Pampels summering av The Philisopy of Money utgör en bra definition där man ser skillnaden på Marx och Simmels syn på pengar;
Where Marx highlighted economic production, Simmel claimed that the value of products comes from the money other people are willing to exchange for them rather than from the labour used to produce them.
(Pampel s. 155)
Detta citat visar exakt hur Marx och Simmels syn på pengar skiljer sig, där Marx huvudpunkt är att arbetarna producerar mer än vad deras arbete är värt och att överklassen, fabriksägarna, drar nytta av arbetarklassen produktivitet. Lagen om privat ägande (Laws of private ownership) gör att ägarna kan sälja produkten till ett värde som är mindre än det som arbetarna får tillbaka för sitt utförda arbete. På så sätt skapar arbetarna värde som enbart går till kapitalisterna, ägarna, och kapitalisterna gör vinst enbart på att sälja produkten. (Pampel s. 29) Detta kallar Marx surplus value, på svenska mervärde.
Marx teorier om kapitalismens undergång går ut på att kapitalismen förstör sig själv vilket innebar att en förändring inte bara var önskvärd utan även oundviklig. Hans teori visade att eftersom kapitalismen producerar mycket produkter kommer det snart att bli ett överskott vilket gör att man måste dra ner på kostnader och då antingen få arbetarna att jobba hårdare och mer eller byta ut dem mot maskiner, men eftersom att de arbetare som då inte längre får någon lön inte heller kan köpa några varor resulterar detta i att försäljning och vinst minskar vilket i sin tur leder till att arbetslösheten och konkurserna ökar. Detta gör att många kapitalister förlorar sina företag och att även de mindre företag som varit beroende av dessa företags varor går i konkurs vilket resulterar i en depression. Kapitalisterna blir då arbetare vilket resulterar i en känsla av sammanhållning, solidaritet och klasskamp som till slut resulterar i en revolution och kommunism. (Pampel s. 30) Dessa idéer ingår i Marx mästerverk "Das Kapital" eller på svenska "Kapitalet" som gavs ut 1867. Marx hade då arbetat med verket i 34 år och var nästan 50 år gammal. Han gav då ut volym 1 men dog utan att avsluta aldrig de följande volymerna. Hans vän och kollega Friedrich Engels valde att efter Marx död omarbeta de resterande anteckningarna för att senare ge ut ytterligare tre volymer.
Fråga 2,
Ett socialt fält är en grupp av människor som förenas där genom ett gemensamt intresse, en gemensam ekonomisk status eller kulturell status. Bourdieu skriver i Om Televisionen att;
Journalistikens värld är ett mikrokosmos med sina egna lagar, definierad av sin position den stora världen samt av de attraktioner och repulsioner den är utsatt för från andra mikrokosmer inom denna.
(Bourdieu s. 59)
Mekanismerna inom journalistikens fält verkar i inbördes konkurrens vilket leder till ett styrkeförhållande där vissa kanaler har mer makt än andra, någonting som Bourdieu liknar till exempel industriföretagens fält där stora mäktiga företag kan påverka nästan hela det ekonomiska verksamhetsområdet. Olika medier tävlar om tittarsiffror, lyssnare eller läsare, allt för att dominera det journalistiska fältet. Så sent som på 50-talet var televisionen inte någon stor faktor inom journalistiken men om vi ser på hur situationen ser ut idag så televisionen helt dominerande, som Bourdieu uttrycker det; "Televisionen kan till exempel en och samma kväll samla fler personer kring kvällsnyheterna än alla franska morgon- och kvällstidningar tillsammans kan uppvisa av läsare." (s. 65) Vad som då händer är att televisionen får ett monopol på nyhetsspridningen och eftersom kanalerna ständigt tävlar om tittarsiffror blir inslagen homogeniserade, "någonting som passar alla, som bekräftar vad man redan vet och framförallt lämnar de mentala strukturerna intakta". (s. 66) De är enligt Bourdieu omnibus-händelser, de är "sådana [händelser] som inte chockerar någon, som inte är kontroversiella, inte verkar splittrande utan skapar samförstånd, intresserar alla men samtidigt inte berör något viktigt". Eftersom tv-kanalerna är drivna av konkurrenskraften och tittarsiffror, audimat och "audimatpoäng" så går de mer och mer mot att använda "sensationspressens gamla trick" (s. 73) och ägna hela sin uppmärksamhet åt någonting som Bourdieu beskriver med det franska uttrycket faits divers, vilket enligt översättaren av Om Televisionen inte har någon motsvarighet på svenska men vilket kan förklaras som "allt från småbrott och kändisskandaler till mord och våldtäkter." (Övers. anm. s. 30) Vad som blir viktigt här är vad som då inte visas eftersom minuterna i tv är dyrbara och det faktum att man visar dessa faits divers gör dem viktiga eftersom de tar plats av viktigare saker. Bourdieu skriver;
"Att jag uppehåller mig vid detta beror på att det finns ett stort antal människor som aldrig läser en tidning, som med hull och hår är utlämnade åt televisionen som sin enda informationskälla. Och genom att fylla dyrbar sändningstid med strunt, tränger den undan de relevanta upplysningar medborgarna behöver för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter."
(Bourdieu s. 31)
Journalistikens fält är via audimat underställt det ekonomiska fältet då det är ekonomin som styr mediets fortsatta existens, vilket gör att dagstidningar och mindre tv-kanaler får lägga ner då de stora tar över, samt att vissa medier får gå emot sina ursprungliga värderingar för att möta de kommersiella kraven. Audimatpoäng är ett marknadsverktyg vilket kan ses som ekonomiskt kapital inom journalistikens fält, eftersom de leder till mer finansiering via reklam då kanalen eller tidningen når ut till - och därmed även ses av - fler. Kulturellt kapital innefattar kultiverat språkbruk och en kännedom samt relation till den så kallade finkulturen, någonting som verkar bli mindre värt som tillgång inom journalistikens fält. Självklart anses det vara mer värdigt att i Sverige vara journalist på DN eller SvD än Aftonbladet eller Expressen, men inom televisionen så är det ändå inte den kanal med störst kulturellt kapital är störst. Kulturellt kapital kan även vara vilken skola du utbildat dig på och eventuellt vilken tidning du arbetet på innan. Det sociala kapital som jag anser inom journalistikens fält vara störst är "att hitta ett scoop" att vara först med en nyhet som de konkurrerande tidningarna inte fick med och då inte kommer skriva om före dagen efter.
Många journalistiska medier är ägda utav större företag vilket också påverkar vilka nyheter de tar upp. Ägs en tidning till exempel utav ett stort oljebolag så skriver man förmodligen inte någonting om de negativa effekterna oljeborrning har på naturen och personerna som bor i området. Detta symboliska förtryck som i detta fall ägarna har på journalisterna vid denne tidning placerar journalisterna och tidningen i olika positioner inom det journalistiska rummet vilket i sin tur påverkar vad en journalist eller en tidning kan skriva om. En väl ansedd journalist med många uppmärksammade artiklar i bagaget, och därmed större kulturellt och socialt kapital, har förmodligen större valfrihet när det gäller ämnen han vill utforska medan en mindre rutinerad journalist får skriva om de ämnen han får sig tilldelad.
Fråga 3 a,
Varje Mor är en Dotter, skriven av Hedvig Ekerwald, är en bok där författaren försöker svara på ett antal frågor som t.ex. Hur var det att växa upp till kvinna i Sverige under olika skeden på 1900-talet? Upplevde unga kvinnor sig själva som underordnade? och Vad betydde kvinnornas mödrar för dem? Författaren analyserat 30 kvinnor, 3 generationer kvinnor i 10 familjer för att få svar på dessa frågor. Hon har även tagit hjälp av teorier av andra feminister, sociologer och filosofer som Ulrich Beck, Judith Butler och Janice Radway.
Ekerwald tar i inledningen upp att de flesta studier om flickor gjorts på flickor 'med problem' och den nordiska studien "Unga kvinnors vardagsliv och kultur i Norden" som Ekerwalds studie ingår i ville studera vanliga flickor från medelklassen.
Boken behandlar i sju kapitel ämnen som identitet och modernitet, uppvaktning och normer, skönlitteratur, politik och kvinnosolidaritet. Även om personernas namn och bostadsort är fingerade så får man en kontakt med personen som blivit intervjuad, man lär känna henne och kan - i alla fall som ung kvinna - sätta sig in i hennes upplevelser. Ekerwald skriver citaten exakt så som kvinnorna sagt dem, vilket gör att det blir ett talspråk men som också det gör att man tar till sig det som kvinnorna sagt lättare. Ett bra exempel på detta är ett citat ur en intervju med en flicka som kallas Hanna där hon uttrycker sig om skillnaden mellan pojkar och flickor som vänner;
Grejen var att jag tycker att jag litar alltid mer på kullar, därför killar är mer rakt på. /.../ Tycker de inte om en då visar de det, och tycker de om en, då ser man det också, Och tjejer, de är mer falska.
(Ekerwald s. 67, VI:3 s.12)
Varje kapitel innehåller en inledning där ett antal frågor ställs och genom olika underrubriker syftar Ekerwald till att svara på dessa frågor. Detta gör att ett stort antal ämnen diskuteras vilket leder till en mycket intressant läsning. Till sist avlutar Ekerwald med en bilaga om sina metodologiska erfarenheter och senare även en bilaga med de frågeformulär hon använd sig utav.
Fråga 3 b,
I kapitlet “Läsning - Flykt eller kraft” diskuterar Ekerwald Janice Radways idealintrig där hon har tagit fram de de 13 typiska skeendena I en romantisk bok som undersökningspersonerna I hennes studie pekat ut som de ideala böckerna. I Ekerwalds intervjuer har en av kvinnorna berättat om böcker som varit viktiga för henne och nämner då Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter som den första riktiga bok hon läste. Författaren har tagit upp detta i ett försök att visa läsningens biografiska funktion. Hur kvinnan, Helena, har via litteraturen fått "distans till sina alltför närvarande föräldrar" (Ekerwald s. 157) Hur Helena identifierade sig med Ronja Rövardotter som, precis som Helena, hade ett komplicerat förhållande till sin far. Båda dessa exempel visar sambandet mellan teori och empiri, empirin har här blivit till teorier.
Fråga 4,
Mitt drastiska budgetsaneringsprogram för sjukvården går ut på att du tar bort var tionde sjuksköterska och även tar bort övertidsersättningen för sjukhuspersonal och därmed minimerar övertidsarbetet.
De sociopatologier som då kan uppstå är bland andra fysisk utmattning för de sjuksköterskor som jobbar kvar på grund av mer arbete per person, mental utmattning då de kommer behöva göra samma mängd arbete men på färre personer och färre timmar samt arbetslöshet för de 10% sjuksköterskor som blir avskedade.
Problemen som uppstår för vårdbrukarna är att de får sämre vård, de får mindre tid med sjuksköterskorna och ibland kan t.ex. även en undersköterska tvingas göra ett jobb hon inte är kvalificerad för. Månsson skriver att "Habermas menar att vi människor lever i och förhåller oss till tre olika världar." Dessa är den objektiva världen, den sociala världen och den subjektiva världen, där den objektiva är den där vi handlar normativt och i den sociala och subjektiva världen handlar vi expressivt. Om vi då ser till att vården av sjukdomen, med medicinering, operation eller liknande, ligger i den objektiva världen och att t.ex. lugna patientens oro över sin sjukdom tillhör den sociala världen så minskar den expressiva vården. Sjuksköterskan hinner bara med "vården" och måste då minska på den tid de lägger ner på att t.ex. samtala med patienterna. Detta kan leda till en professionell meningsförlust samt samvetskonflikter då sjuksköterskorna vill göra ett bättre jobb än de hinner med Professionell meningsförlust är ett begrepp som tidigare tagits upp i diskussioner om grundskolereformen och de psykiska utmatningsreaktionerna som den innebar. (Larsson 090226)
Dessa systematisk ändrade villkor för sjuksköterskorna kan komma att leda till en upprepning av "1990-talets arbetsmiljökatastrof" som även kallas "den moderna tröttheten" (Tor Larsson 090226)
Habermas använda begrepp systemet är sjukhusstyrelsen, de som ansvarar för de ekonomiska nedskärningarna. Som systemet så koloniserar de livsvärlden för dessa sjuksköterskor genom att byråkratisera sjukvården. Denna kolonisation leder till att nya konflikter blir vanligare och viktigare i samhället, bland annat att fler och fler blir försatta i "klientposition till staten" genom det utbyggda sociala skyddsnätet som finns för arbetslösa och sjuka. (Månsson s. 332) Sjuksköterskornas livsvärld, "grunden för vår personlighetsmässiga och sociala identitet och trygghet" (Larsson 090226) förändras i och med att deras yrkessituation ändras. Om de blir av med arbetet och därmed blir arbetslösa försvinner känslan av "så här kan jag göra, det här kan jag förlita mig på" vilket är en av livsvärldens definitioner. (Larsson 090226) Eller om de arbetar var men under andra förhållanden och till slut drabbas av någon form av sociopatologi som t.ex. någon utmattningssjukdom vilket ofta leder till lång sjukfrånvaro.
Fråga 5 a,
Aaron V. Cicourel är en framstående amerikansk etnometodolog och fenomenolog men har även utvecklat sin kunskap inom psyko- och sociolingvistik, det mänskliga minnet och dess funktioner samt sociobiologi, dataprogrammering, matematiska modeller, artificiell intelligens och informationssystem.
Cicourel var en av de första i USA att tyda fenomenologin och studerade tillsammans med bland andra Harold Garfinkel vid UCLA i början av 1960-talet.
1964 publicerade han boken Methods and Measurments in Sociology, i vilken han analyserar “mätproblematiken” och anger sin syn på den i sociologin ofta förekommande analytiska indelningen av samhället i olika nivåer, med den sociala ordningen som en helhet av olika sociala institutioner där t.ex. släkt och religion kan anges som en nivå, och individnivån med de mänskliga mötena som en annan. Cicourel studerar hur vi ger sociala processers egenskaper numeriska värden och visar att det ofta förutsätter logiska samband men som sällan existerar. Cicourel säger att;
Sociologer tenderar att begreppsligt och analytiskt fokusera på någon av nivåerna. En analys kräver dock båda, men lite arbete har gjorts för att visa hur de hänger ihop. Ett sätt är att demonstrera relationen är att beskriva den mätproblematik som måste lösas när teoretiska frågor kräver empiri från båda analysnivåerna.
(Bäck-Wiklund i Månsson s. 91 & Cicourel: Method and Measurements in Sociology, s. 190.)
Margareta Bäck-Wiklund skriver att Cicourel "menar att sociologen ofta offrar sina teorier för att vinna den säkerhet som siffror antas ge." (Sid. 91) Cicourel har studerat tolkningsprocedurer som både vetenskapsmän och lekmän använder för att skapa mening i tillvaron. Han följer där två teoretiska utvecklingslinjer; den kognitiva linje, där han försöker klarlägga hur vår kunskap lagras och aktiveras, och den språkanalytiska linjen, där han genom tre steg av dokumentation visar hur det praktiska sociologiska förnuftet arbetar.
Han skapar lösningar på problemen om vilka relationer som skall binda tillsamman livsvärldens förståelse med vetenskapen.
Cicourels projekt blir att skapa en teoretisk förankring för de metodiska tillvägagångssätten, ett projekt som han inledde I början på 60-talet och fortfarande är starkt engagerad i. Han studerade inledningsvis det sociologiska förnuftet och hur professionella fattar beslut med hjälp av “fakta”. Cicourel blandar psykologiaska, antropologiska och lingvistiska teorier och angreppsätt när han omsätter sina idéer i empiriska studier. “Han skapar sin egna kognitiva sociologi som handlar om att använda språket som det som gör omgivningen igenkänd, meningsfull och “verklig”.” (Bäck-Wiklund I Månsson s. 91)
I sin senare studie, Theory and Method on a Study of Argentine Fertility, gjorde Cicourel en återgivning av en tidigare studie gjord med surveymetoder. Han använde samma intervjuer som tidigare men med öppna svar, samt tog in etnografiska material så som detaljerade beskrivningar om miljö samt t.ex. avbrott i intervjun. Han visar med denna studie hur "forskaren konstruerar sina resultat" (Sid. 93) Denna studie är enligt Bäck-Wiklund en "annorlunda sociologisk läsupplevelse" som "griper över en bredare sociologisk frågeställning." (Månsson s. 92)
Fråga 5 b,
Fenomenologin är en inriktning inom filosofin som kritiserar det naturvetenskapliga idealet med dess logiskt inriktade objektivism där människan reduceras till ett objekt och man bortser från hennes subjektiva förmåga att som medlem i en kulturkrets och en språkgemenskap tolka och typifiera de erfarenheter som ständigt strömmar emot henne. (Månsson s. 77)
I Cicourels studie Theory and Method on a Study of Argentine Fertility ger han två alternativa slutsatser, och i och med detta anser jag att han studerar människan ur en fenomenologisk vinkel, då resultaten presenteras både ur den utfrågades och forskarens perspektiv. Fenomenologins utgångspunkt är att beskriva världen och vår erfarenhet av den så som den ser ut före all kritik och alla olika teorier. Ett exempel på detta tankesätt som Cicourel har är angående tolkningsprocedurerna. I Bäck-Wiklunds text kan man läsa att Cicourel skriver att det "är dels en fråga om vilka villkor som måste vara uppfyllda för att man skall kunna tolka och uppfatta omvärlden som socialt delas och meningsfull och dels hur det egentligen går till." (Månsson s. 94) Han menar att tolkningen är i ständig förhandling och att vi omvärderar våra typifieringar och aktiverar nya tankescheman och med detta konstruerar en ny verklighet och ny kunskap hela tiden.
Cicourel studerar även hur kunskaperna lagras i vårt minne, ett ämne som är delvis kopplat till fenomenologin, där han skiljer mellan objektiv och förklarande kunskap och därmed menar hur den utgår från djupstruktur och ytstruktur. Dessa strukturer finns organiserade i vårt medvetande i olika scheman och han benämner dem "folkmodeller". Folkmodeller är "en blandning av allmänna och situationsanpassade regler för hur man handlar i olika situationer. De är kulturella förebilder för vardagligt handlande" (Månsson s. 95)
Källförteckning
Per Månsson: Moderna Samhällsteorier, 1998, 5:e Uppl.
Hedvig Ekerwald: Varje mor är en dotter, 2008
Pierre Bourdieu: Om televisionen, 1998
Fred C. Pampel: Socological lives and ideas 2000
Jag har valt att börja med att jämföra Karl Marx (1818-1883) och Georg Simmels (1858-1918) uppväxt och unga år då det finns många likheter mellan dem samt deras sista år i exil. Vidare kommer jag att jämföra deras teorier om, och syn på, ekonomi som återfinns i deras studier.
De är först och främst båda tyska sociologer och även om de endast levde under samma tid under 40 år så har de ändå många saker gemensamt. De har till exempel liknande familjehistoria; båda har judisk härkomst, Marx pappa var jude och så även Simmels farfar, men han bytte namn och konverterade till katolicismen för att bli tysk medborgare.
De förlorade båda sina fäder vid ung ålder, Simmel var bara 16 och Marx var 21 och ingen av dem hade varken några starka familjeband eller en bra relation till sin mamma, Simmel beskrev sin mamma som dominerande och kvävande och Marx använde orden okunnig och snål. Båda unga männen hade dock andra manliga förebilder; Simmel hade en adoptivfar som hette Gustaf Graef som gav honom ett hem då hans far gått bort och Marx blev nära vän till sin fästmös far Ludwig von Westphalen.
De båda sociologerna började sina karriärer vid Universitetet i Berlin där de båda studerade filosofi. Båda ville senare bli professorer men blev nekade, Simmel för att han var för bred i sina studier och Marx för att han var för kritisk och upprorisk mot staten. Simmel blev sedan föreläsare, men inte den professor och arbetade så utan fast lön, den utgick från avgifter som studenterna som gick på föreläsningarna betalade. Inte förrän 1814 blev han professor, men vid Universitetet i Strasbourg.
När Marx var 25 år gifte han sig med Jenny von Westphalen och de flyttade tillsammans till Paris. Simmel vid samme tidpunkt i hans liv undervisade då vid Universitetet i Berlin, staden som han var uppväxt i och älskade. Simmel kände otroliga band till staden och vill inte flytta därifrån. Band som Marx inte hade till deras gemensamma hemland. När Marx flyttade till Paris inledde han där sin exil, han skulle bara återvända till Tyskland som mest några månader i sträck.
Både Simmel och Marx levde sina sista år i exil. Simmel lämnade Tyskland då han 1914 accepterade en plats som professor vid Universitetet i Strasbourg. De sista åren i hans liv var för honom en sorglig period. Undervisningen i Strasbourg förändrades snabbt vid första världskrigets utbrott då de tvingades använda föreläsningssalarna som militärsjukhus och studenter minskade ännu mer vilket gjorde att han hade väldigt lite att göra som professor. (Pampel s. 155) Första världskriget väckte dock en patriotism i Simmel;
He thought victory in the war would uphold what he viewed as the civilized and enlightened ideals of Germany against its more materialistic and less cultured European neighbours.
(Pampel s.156)
Men krigets nederlag och offer minskade Simmels entusiasm och på slutet när det verkade som om Tyskland skulle förlora läste han inte ens tidningarna. (Pampel s. 156) Två månader innan Tyskland förlorade kriget dog Simmel utav cancer. Detta ledde till att han slapp utstå den förödmjukelse som de andra tyskarna i Strasbourg, däribland hans fru och son, fick utstå. De fick lämna staden utan några tillhörigheter och tragiken fortsätter när Simmels son senare blev en fånge i tyskarnas koncentrations-läger under andra världskriget.
Marx levde den sista tiden av sitt liv i London tillsammans med sina döttrar efter att hans fru Jenny dött av cancer 1881. Även Marx var sjuk och tvingades resa till Nord Afrika för att söka ett varmare klimat. När han var hemma i London fortsatte han att arbeta och skriva men utan några egentliga mål. En natt hörde hans döttrar hur han gick från sin säng till sitt arbetsrum. Eftersom de visste att han var sjuk så kollade snart i arbetsrummet och hittade honom död vid sitt skrivbord. (Pampel s. 33, Wilson 1940:333)
Både Marx och Simmel har gjort studier om ekonomi, om än med helt olika infallsviklar. Simmels studie The Philisopy of Money handlar om hur vi förlitar oss på en pengaekonomi för modernt socialt liv. De utgångspunkter som Simmel har beskrivs väldigt väl av Pampel med att det inte har någon mening för sig själv, det står bara för andra saker som människor vill utbyta. Det är enklare att byta de sakerna man har mot pengar och sedan byta de pengarna mot saker man vill ha. Pengar är även lättare att transportera, om man jämför med att ta med en säck majs till en affär för att byta mot kläder. Ett annat problem är om varan inte är delbar, man kan tillexempel inte byta en halv häst mot en halv diagnos av en läkare eller om vara och tjänst inte är vad köparen och säljaren vill ha, till exempel om en snickare vill ha kläder från affärsägaren men affärsägaren vill ha mat från bonden. Pengar löser alla dessa problem och tillåter människor att få det dom vill ha. (Pampel s. 152-153) Pampels summering av The Philisopy of Money utgör en bra definition där man ser skillnaden på Marx och Simmels syn på pengar;
Where Marx highlighted economic production, Simmel claimed that the value of products comes from the money other people are willing to exchange for them rather than from the labour used to produce them.
(Pampel s. 155)
Detta citat visar exakt hur Marx och Simmels syn på pengar skiljer sig, där Marx huvudpunkt är att arbetarna producerar mer än vad deras arbete är värt och att överklassen, fabriksägarna, drar nytta av arbetarklassen produktivitet. Lagen om privat ägande (Laws of private ownership) gör att ägarna kan sälja produkten till ett värde som är mindre än det som arbetarna får tillbaka för sitt utförda arbete. På så sätt skapar arbetarna värde som enbart går till kapitalisterna, ägarna, och kapitalisterna gör vinst enbart på att sälja produkten. (Pampel s. 29) Detta kallar Marx surplus value, på svenska mervärde.
Marx teorier om kapitalismens undergång går ut på att kapitalismen förstör sig själv vilket innebar att en förändring inte bara var önskvärd utan även oundviklig. Hans teori visade att eftersom kapitalismen producerar mycket produkter kommer det snart att bli ett överskott vilket gör att man måste dra ner på kostnader och då antingen få arbetarna att jobba hårdare och mer eller byta ut dem mot maskiner, men eftersom att de arbetare som då inte längre får någon lön inte heller kan köpa några varor resulterar detta i att försäljning och vinst minskar vilket i sin tur leder till att arbetslösheten och konkurserna ökar. Detta gör att många kapitalister förlorar sina företag och att även de mindre företag som varit beroende av dessa företags varor går i konkurs vilket resulterar i en depression. Kapitalisterna blir då arbetare vilket resulterar i en känsla av sammanhållning, solidaritet och klasskamp som till slut resulterar i en revolution och kommunism. (Pampel s. 30) Dessa idéer ingår i Marx mästerverk "Das Kapital" eller på svenska "Kapitalet" som gavs ut 1867. Marx hade då arbetat med verket i 34 år och var nästan 50 år gammal. Han gav då ut volym 1 men dog utan att avsluta aldrig de följande volymerna. Hans vän och kollega Friedrich Engels valde att efter Marx död omarbeta de resterande anteckningarna för att senare ge ut ytterligare tre volymer.
Fråga 2,
Ett socialt fält är en grupp av människor som förenas där genom ett gemensamt intresse, en gemensam ekonomisk status eller kulturell status. Bourdieu skriver i Om Televisionen att;
Journalistikens värld är ett mikrokosmos med sina egna lagar, definierad av sin position den stora världen samt av de attraktioner och repulsioner den är utsatt för från andra mikrokosmer inom denna.
(Bourdieu s. 59)
Mekanismerna inom journalistikens fält verkar i inbördes konkurrens vilket leder till ett styrkeförhållande där vissa kanaler har mer makt än andra, någonting som Bourdieu liknar till exempel industriföretagens fält där stora mäktiga företag kan påverka nästan hela det ekonomiska verksamhetsområdet. Olika medier tävlar om tittarsiffror, lyssnare eller läsare, allt för att dominera det journalistiska fältet. Så sent som på 50-talet var televisionen inte någon stor faktor inom journalistiken men om vi ser på hur situationen ser ut idag så televisionen helt dominerande, som Bourdieu uttrycker det; "Televisionen kan till exempel en och samma kväll samla fler personer kring kvällsnyheterna än alla franska morgon- och kvällstidningar tillsammans kan uppvisa av läsare." (s. 65) Vad som då händer är att televisionen får ett monopol på nyhetsspridningen och eftersom kanalerna ständigt tävlar om tittarsiffror blir inslagen homogeniserade, "någonting som passar alla, som bekräftar vad man redan vet och framförallt lämnar de mentala strukturerna intakta". (s. 66) De är enligt Bourdieu omnibus-händelser, de är "sådana [händelser] som inte chockerar någon, som inte är kontroversiella, inte verkar splittrande utan skapar samförstånd, intresserar alla men samtidigt inte berör något viktigt". Eftersom tv-kanalerna är drivna av konkurrenskraften och tittarsiffror, audimat och "audimatpoäng" så går de mer och mer mot att använda "sensationspressens gamla trick" (s. 73) och ägna hela sin uppmärksamhet åt någonting som Bourdieu beskriver med det franska uttrycket faits divers, vilket enligt översättaren av Om Televisionen inte har någon motsvarighet på svenska men vilket kan förklaras som "allt från småbrott och kändisskandaler till mord och våldtäkter." (Övers. anm. s. 30) Vad som blir viktigt här är vad som då inte visas eftersom minuterna i tv är dyrbara och det faktum att man visar dessa faits divers gör dem viktiga eftersom de tar plats av viktigare saker. Bourdieu skriver;
"Att jag uppehåller mig vid detta beror på att det finns ett stort antal människor som aldrig läser en tidning, som med hull och hår är utlämnade åt televisionen som sin enda informationskälla. Och genom att fylla dyrbar sändningstid med strunt, tränger den undan de relevanta upplysningar medborgarna behöver för att kunna utöva sina demokratiska rättigheter."
(Bourdieu s. 31)
Journalistikens fält är via audimat underställt det ekonomiska fältet då det är ekonomin som styr mediets fortsatta existens, vilket gör att dagstidningar och mindre tv-kanaler får lägga ner då de stora tar över, samt att vissa medier får gå emot sina ursprungliga värderingar för att möta de kommersiella kraven. Audimatpoäng är ett marknadsverktyg vilket kan ses som ekonomiskt kapital inom journalistikens fält, eftersom de leder till mer finansiering via reklam då kanalen eller tidningen når ut till - och därmed även ses av - fler. Kulturellt kapital innefattar kultiverat språkbruk och en kännedom samt relation till den så kallade finkulturen, någonting som verkar bli mindre värt som tillgång inom journalistikens fält. Självklart anses det vara mer värdigt att i Sverige vara journalist på DN eller SvD än Aftonbladet eller Expressen, men inom televisionen så är det ändå inte den kanal med störst kulturellt kapital är störst. Kulturellt kapital kan även vara vilken skola du utbildat dig på och eventuellt vilken tidning du arbetet på innan. Det sociala kapital som jag anser inom journalistikens fält vara störst är "att hitta ett scoop" att vara först med en nyhet som de konkurrerande tidningarna inte fick med och då inte kommer skriva om före dagen efter.
Många journalistiska medier är ägda utav större företag vilket också påverkar vilka nyheter de tar upp. Ägs en tidning till exempel utav ett stort oljebolag så skriver man förmodligen inte någonting om de negativa effekterna oljeborrning har på naturen och personerna som bor i området. Detta symboliska förtryck som i detta fall ägarna har på journalisterna vid denne tidning placerar journalisterna och tidningen i olika positioner inom det journalistiska rummet vilket i sin tur påverkar vad en journalist eller en tidning kan skriva om. En väl ansedd journalist med många uppmärksammade artiklar i bagaget, och därmed större kulturellt och socialt kapital, har förmodligen större valfrihet när det gäller ämnen han vill utforska medan en mindre rutinerad journalist får skriva om de ämnen han får sig tilldelad.
Fråga 3 a,
Varje Mor är en Dotter, skriven av Hedvig Ekerwald, är en bok där författaren försöker svara på ett antal frågor som t.ex. Hur var det att växa upp till kvinna i Sverige under olika skeden på 1900-talet? Upplevde unga kvinnor sig själva som underordnade? och Vad betydde kvinnornas mödrar för dem? Författaren analyserat 30 kvinnor, 3 generationer kvinnor i 10 familjer för att få svar på dessa frågor. Hon har även tagit hjälp av teorier av andra feminister, sociologer och filosofer som Ulrich Beck, Judith Butler och Janice Radway.
Ekerwald tar i inledningen upp att de flesta studier om flickor gjorts på flickor 'med problem' och den nordiska studien "Unga kvinnors vardagsliv och kultur i Norden" som Ekerwalds studie ingår i ville studera vanliga flickor från medelklassen.
Boken behandlar i sju kapitel ämnen som identitet och modernitet, uppvaktning och normer, skönlitteratur, politik och kvinnosolidaritet. Även om personernas namn och bostadsort är fingerade så får man en kontakt med personen som blivit intervjuad, man lär känna henne och kan - i alla fall som ung kvinna - sätta sig in i hennes upplevelser. Ekerwald skriver citaten exakt så som kvinnorna sagt dem, vilket gör att det blir ett talspråk men som också det gör att man tar till sig det som kvinnorna sagt lättare. Ett bra exempel på detta är ett citat ur en intervju med en flicka som kallas Hanna där hon uttrycker sig om skillnaden mellan pojkar och flickor som vänner;
Grejen var att jag tycker att jag litar alltid mer på kullar, därför killar är mer rakt på. /.../ Tycker de inte om en då visar de det, och tycker de om en, då ser man det också, Och tjejer, de är mer falska.
(Ekerwald s. 67, VI:3 s.12)
Varje kapitel innehåller en inledning där ett antal frågor ställs och genom olika underrubriker syftar Ekerwald till att svara på dessa frågor. Detta gör att ett stort antal ämnen diskuteras vilket leder till en mycket intressant läsning. Till sist avlutar Ekerwald med en bilaga om sina metodologiska erfarenheter och senare även en bilaga med de frågeformulär hon använd sig utav.
Fråga 3 b,
I kapitlet “Läsning - Flykt eller kraft” diskuterar Ekerwald Janice Radways idealintrig där hon har tagit fram de de 13 typiska skeendena I en romantisk bok som undersökningspersonerna I hennes studie pekat ut som de ideala böckerna. I Ekerwalds intervjuer har en av kvinnorna berättat om böcker som varit viktiga för henne och nämner då Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter som den första riktiga bok hon läste. Författaren har tagit upp detta i ett försök att visa läsningens biografiska funktion. Hur kvinnan, Helena, har via litteraturen fått "distans till sina alltför närvarande föräldrar" (Ekerwald s. 157) Hur Helena identifierade sig med Ronja Rövardotter som, precis som Helena, hade ett komplicerat förhållande till sin far. Båda dessa exempel visar sambandet mellan teori och empiri, empirin har här blivit till teorier.
Fråga 4,
Mitt drastiska budgetsaneringsprogram för sjukvården går ut på att du tar bort var tionde sjuksköterska och även tar bort övertidsersättningen för sjukhuspersonal och därmed minimerar övertidsarbetet.
De sociopatologier som då kan uppstå är bland andra fysisk utmattning för de sjuksköterskor som jobbar kvar på grund av mer arbete per person, mental utmattning då de kommer behöva göra samma mängd arbete men på färre personer och färre timmar samt arbetslöshet för de 10% sjuksköterskor som blir avskedade.
Problemen som uppstår för vårdbrukarna är att de får sämre vård, de får mindre tid med sjuksköterskorna och ibland kan t.ex. även en undersköterska tvingas göra ett jobb hon inte är kvalificerad för. Månsson skriver att "Habermas menar att vi människor lever i och förhåller oss till tre olika världar." Dessa är den objektiva världen, den sociala världen och den subjektiva världen, där den objektiva är den där vi handlar normativt och i den sociala och subjektiva världen handlar vi expressivt. Om vi då ser till att vården av sjukdomen, med medicinering, operation eller liknande, ligger i den objektiva världen och att t.ex. lugna patientens oro över sin sjukdom tillhör den sociala världen så minskar den expressiva vården. Sjuksköterskan hinner bara med "vården" och måste då minska på den tid de lägger ner på att t.ex. samtala med patienterna. Detta kan leda till en professionell meningsförlust samt samvetskonflikter då sjuksköterskorna vill göra ett bättre jobb än de hinner med Professionell meningsförlust är ett begrepp som tidigare tagits upp i diskussioner om grundskolereformen och de psykiska utmatningsreaktionerna som den innebar. (Larsson 090226)
Dessa systematisk ändrade villkor för sjuksköterskorna kan komma att leda till en upprepning av "1990-talets arbetsmiljökatastrof" som även kallas "den moderna tröttheten" (Tor Larsson 090226)
Habermas använda begrepp systemet är sjukhusstyrelsen, de som ansvarar för de ekonomiska nedskärningarna. Som systemet så koloniserar de livsvärlden för dessa sjuksköterskor genom att byråkratisera sjukvården. Denna kolonisation leder till att nya konflikter blir vanligare och viktigare i samhället, bland annat att fler och fler blir försatta i "klientposition till staten" genom det utbyggda sociala skyddsnätet som finns för arbetslösa och sjuka. (Månsson s. 332) Sjuksköterskornas livsvärld, "grunden för vår personlighetsmässiga och sociala identitet och trygghet" (Larsson 090226) förändras i och med att deras yrkessituation ändras. Om de blir av med arbetet och därmed blir arbetslösa försvinner känslan av "så här kan jag göra, det här kan jag förlita mig på" vilket är en av livsvärldens definitioner. (Larsson 090226) Eller om de arbetar var men under andra förhållanden och till slut drabbas av någon form av sociopatologi som t.ex. någon utmattningssjukdom vilket ofta leder till lång sjukfrånvaro.
Fråga 5 a,
Aaron V. Cicourel är en framstående amerikansk etnometodolog och fenomenolog men har även utvecklat sin kunskap inom psyko- och sociolingvistik, det mänskliga minnet och dess funktioner samt sociobiologi, dataprogrammering, matematiska modeller, artificiell intelligens och informationssystem.
Cicourel var en av de första i USA att tyda fenomenologin och studerade tillsammans med bland andra Harold Garfinkel vid UCLA i början av 1960-talet.
1964 publicerade han boken Methods and Measurments in Sociology, i vilken han analyserar “mätproblematiken” och anger sin syn på den i sociologin ofta förekommande analytiska indelningen av samhället i olika nivåer, med den sociala ordningen som en helhet av olika sociala institutioner där t.ex. släkt och religion kan anges som en nivå, och individnivån med de mänskliga mötena som en annan. Cicourel studerar hur vi ger sociala processers egenskaper numeriska värden och visar att det ofta förutsätter logiska samband men som sällan existerar. Cicourel säger att;
Sociologer tenderar att begreppsligt och analytiskt fokusera på någon av nivåerna. En analys kräver dock båda, men lite arbete har gjorts för att visa hur de hänger ihop. Ett sätt är att demonstrera relationen är att beskriva den mätproblematik som måste lösas när teoretiska frågor kräver empiri från båda analysnivåerna.
(Bäck-Wiklund i Månsson s. 91 & Cicourel: Method and Measurements in Sociology, s. 190.)
Margareta Bäck-Wiklund skriver att Cicourel "menar att sociologen ofta offrar sina teorier för att vinna den säkerhet som siffror antas ge." (Sid. 91) Cicourel har studerat tolkningsprocedurer som både vetenskapsmän och lekmän använder för att skapa mening i tillvaron. Han följer där två teoretiska utvecklingslinjer; den kognitiva linje, där han försöker klarlägga hur vår kunskap lagras och aktiveras, och den språkanalytiska linjen, där han genom tre steg av dokumentation visar hur det praktiska sociologiska förnuftet arbetar.
Han skapar lösningar på problemen om vilka relationer som skall binda tillsamman livsvärldens förståelse med vetenskapen.
Cicourels projekt blir att skapa en teoretisk förankring för de metodiska tillvägagångssätten, ett projekt som han inledde I början på 60-talet och fortfarande är starkt engagerad i. Han studerade inledningsvis det sociologiska förnuftet och hur professionella fattar beslut med hjälp av “fakta”. Cicourel blandar psykologiaska, antropologiska och lingvistiska teorier och angreppsätt när han omsätter sina idéer i empiriska studier. “Han skapar sin egna kognitiva sociologi som handlar om att använda språket som det som gör omgivningen igenkänd, meningsfull och “verklig”.” (Bäck-Wiklund I Månsson s. 91)
I sin senare studie, Theory and Method on a Study of Argentine Fertility, gjorde Cicourel en återgivning av en tidigare studie gjord med surveymetoder. Han använde samma intervjuer som tidigare men med öppna svar, samt tog in etnografiska material så som detaljerade beskrivningar om miljö samt t.ex. avbrott i intervjun. Han visar med denna studie hur "forskaren konstruerar sina resultat" (Sid. 93) Denna studie är enligt Bäck-Wiklund en "annorlunda sociologisk läsupplevelse" som "griper över en bredare sociologisk frågeställning." (Månsson s. 92)
Fråga 5 b,
Fenomenologin är en inriktning inom filosofin som kritiserar det naturvetenskapliga idealet med dess logiskt inriktade objektivism där människan reduceras till ett objekt och man bortser från hennes subjektiva förmåga att som medlem i en kulturkrets och en språkgemenskap tolka och typifiera de erfarenheter som ständigt strömmar emot henne. (Månsson s. 77)
I Cicourels studie Theory and Method on a Study of Argentine Fertility ger han två alternativa slutsatser, och i och med detta anser jag att han studerar människan ur en fenomenologisk vinkel, då resultaten presenteras både ur den utfrågades och forskarens perspektiv. Fenomenologins utgångspunkt är att beskriva världen och vår erfarenhet av den så som den ser ut före all kritik och alla olika teorier. Ett exempel på detta tankesätt som Cicourel har är angående tolkningsprocedurerna. I Bäck-Wiklunds text kan man läsa att Cicourel skriver att det "är dels en fråga om vilka villkor som måste vara uppfyllda för att man skall kunna tolka och uppfatta omvärlden som socialt delas och meningsfull och dels hur det egentligen går till." (Månsson s. 94) Han menar att tolkningen är i ständig förhandling och att vi omvärderar våra typifieringar och aktiverar nya tankescheman och med detta konstruerar en ny verklighet och ny kunskap hela tiden.
Cicourel studerar även hur kunskaperna lagras i vårt minne, ett ämne som är delvis kopplat till fenomenologin, där han skiljer mellan objektiv och förklarande kunskap och därmed menar hur den utgår från djupstruktur och ytstruktur. Dessa strukturer finns organiserade i vårt medvetande i olika scheman och han benämner dem "folkmodeller". Folkmodeller är "en blandning av allmänna och situationsanpassade regler för hur man handlar i olika situationer. De är kulturella förebilder för vardagligt handlande" (Månsson s. 95)
Källförteckning
Per Månsson: Moderna Samhällsteorier, 1998, 5:e Uppl.
Hedvig Ekerwald: Varje mor är en dotter, 2008
Pierre Bourdieu: Om televisionen, 1998
Fred C. Pampel: Socological lives and ideas 2000
